2013
Oj, jävlar! Länge sedan jag var här och rotade. Mycket som hänt och händer det här året, vissa saker som jag inte ens har lust att prata om överhuvudtaget faktiskt. Kanske därför jag inte skriver något.. hur än öppen jag må kunna vara som person så kan även jag, precis som alla andra stänga mycket inne. Och i min situation tror jag att många hade valt att göra likadant faktiskt. En sak jag kan berätta är att jag och J köpt hus och flyttar in i januari, här i mora då. Kan slänga upp bild nån dag! Kommer att börja plugga igen efter nyår, i falun denna gång. Undersköterska! Då jag hoppade av komvux med flera anledningar.
Påbörjade min terapi i år också, haft turen att få en riktigt bra psykolog att prata med. En yngre tjej som hjälpt mig en bra bit på vägen. Hon tycker till och med att jag är så pass mogen och klok av mig att jag inte kommer att behöva så många fler samtal. Bara jag som känner mig osäker och vill fortsätta. Jag fick ju diagnosen borderline vintern 2011? eller 2012 och sedan har jag stått i kö väldigt länge i väntan på min terapi. Fast tog ännu längre tid innan jag fick min utredning. Märker iallafall en betydlig skillnad i mig själv som person. Jag har lärt mig att hantera mina känslor betydligt mycket bättre än vad jag kunde innan. Vi har rotat massor i mitt förflutna och hittat anledningar till varför jag mått som jag mått och gjort som jag gjort. Jag är en sådan person som när jag blir förbannad så blir jag riktigt jävla förbannad och det bryter loss på en sekund, tidigare slogs jag, kastade saker i väggen, skrek så jag tappade rösten. Det liksom svartnar framför ögonen på mig. Efteråt är det precis som att jag inte kommer ihåg ens varför jag blev arg eller vad det var som hände. Senare slutade jag slåss och började riva eller bita mig själv istället, för att jag inte ville göra någon annan illa.
Så gott som 24/7 känner jag en otrolig stress och oro inombords, inget som behöver varken synas eller märkas på mig. Jag kan sitta i soffan och se hur lugn ut som helst, kanske kolla på tv eller något men samtidigt vara hur stressad eller orolig som helst. Är en väldigt spänd person pga detta. Ett tag ville jag inte umgås med folk alls för att jag kände mig så jävla sur och grinig hela tiden.. kunde liksom inte vara glad alls, kände mig bara otrevlig. Och dom som känner mig riktigt vet ju om att jag är ganska kaxig, säger saker på mitt sätt och jag är van vid att prata ganska fult. Men försöker alltid att anstränga mig när jag är bland folk så gott det går.
När jag var runt 16år började jag dricka väldigt mycket, inte bara varje helg utan även någon vardag per vecka. Och såhär var det ända till slutet av år 2009. Detta året kan jag räkna på en hand hur många gånger jag ens rört alkohol. Jag är inte alls mig själv när jag dricker, jag blir ännu kaxigare, bryr mig inte ett skit om nånting, ett riktigt monster. Och jag är väldigt lätt påverkad. Så för min och mina närmstas skull låter jag helst bli att dricka. Hur kul är det att vakna upp dagen efter och inte minnas ett skit från gårdagen, allt är svart, att må skit i hela kroppen i 2 hela dagar efteråt? Det enda det gör är att förstöra så jäkla mycket. Så nu för tiden är jag nästan aldrig sugen på att dricka, sitter hellre hemma nerkrupen under en filt i soffan med min sambo med massa gott att äta framför en bra film. Slutade dessutom att röka i år efter 10 år som rökare! Och det gjorde jag faktiskt för att min sambo mår så dåligt av röken, så har väl säkert varit rökfri i ett halvår nu om inte mer.. :) och nej, det är inte ett dugg jävla svårt att sluta röka, vill man så kan man.
Nu är jag så glad över att jag har den psykologen jag har som hjälpt mig med mitt humör och mitt tänkesätt. Efter sista samtalet jag har med henne ska jag ge henne en stor kram och tacka henne från botten av mitt hjärta för all hjälp och stöd jag faktiskt fått. Alkohol problemen och rökningen tog jag faktiskt tag i själv.. och det gick ju finemang.
Avslutar det här inlägget som inte skulle bli så långt eller ens skulle handla om detta med den enda jullåten jag faktiskt lyssnar på. Är klar med alla julklappar så nu slipper jag tänka på det nå mer och så har det vräkt ner massa snö, hoppas den stannar!
Laga mat och ta tag i städningen eftersom den inte kommer att göra det av sig självt! Och sen soffhäng resten av kvällen, imorrn kommer karln hem igen. ♥
Det viktigaste av allt oavsett vad det än är som händer, är att hålla ihop och finnas där för varandra.
Kommentarer
Postat av: Emma
Härligt att läsa att det går ät rätt håll. :)
Har saknat din blogg!
Kram. <3
Postat av: Maddiie
Så roligt att läsa att allt går åt rätt håll för dig!
Du måste lägga upp en bild på huset så jag får se hur det ser ut :)
Postat av: Louise
Heja dig mikaela, du är grym! :)