Efter många om och men, efter år av tvivel har jag faktiskt kommit fram till att jag inte vill vara någon annan än mig själv. Jag är så glad över allt jag känt och upplevt, all smärta och allt som varit åt helvete. För hur skulle jag någonsin få veta hur stark jag skulle kunna vara? Därför är jag glad då allt jag gått igenom gjort mig till den jag är idag. Jag är inte perfekt (långt ifrån) men vem är egentligen perfekt?

Jag älskar att få känna, älskar att få uppleva, oavsett vad livet ger mig. Jag älskar att leva. Det är intressant att få reda på hur mycket en människa klarar av, man klarar så mycket mer än vad man själv tror. Ge aldrig upp, hur än svåra vissa saker må vara!